Valby/Västra Klagstorp borta på grus i Malmö. Låter kanske inte som det hetaste av möten? Det var det inte heller, om vi inte snackar väder då. För varmt var det, riktigt jävla varmt. Nog startade FC stabilt första fem, men ganska snart märktes det att vi är ett gäng som verkligen inte trivs på grus efter att ha tränat på bra konstgräs allt sedan förra säsongen.

Valby/Västra Klagstorp, ett lag kvalitetsmässigt betydligt sämre än oss, hade ett spel välanpassat till sina förutsättningar. Man kan tillskriva spelet uttryck som ”tjånga långt”, ”långa bollar på Bengt” och ”sparka å spring”. FC Helsingkrona, som visserligen inte är FC Barcelona, men likväl trivs med att spela upp bollen via mittfältet misslyckades fullständigt med detta. Främst på grund av underlaget, men även på grund av att hemmalaget effektivt såg till att ruffa ner eventuella innermittfältare med boll.

I halvlek hade Valby/Västra Klagstorp en 2-0-ledning och halvtidssnacket gick ut på att sluta försöka spela som vanligt och börja spela på deras premisser. Mindre kortpassningsspel – mer långbollar. Något som kom att visa sig heller inte passar oss. 3-0 kom i 59:e minuten, ett mål som visserligen snabbt replikerades efter en hörna som Erik med full avsikt (…) skruvar in i motståndarnas mål.

FC lyckas nu flytta upp folk och etablera tryck. Nog fan ska vi få med oss poäng? Vi lyckas skapa några fina chanser, men de verkligt bra blåses tvivelaktigt av för offside. Mot slutet drar Valby/Västra Klagstorp på sig ett rött kort efter ännu en ful tackling på mittfältet. De rödklädda Lundaspelarna går ner på trebackslinje och pressar på än mer, men i slutändan är det aldrig riktigt nära och matchen slutar 4-1.

En eloge till Valby/Västra Klagstorp för väl genomförd taktik. Oerhört frustrerande att möta ett gäng som kan vinna matcher utan att spela fotboll.

Bitter? Som fan.